Jaha. Det var inte mycket till sol idag inte. Det va ju tråkigt.

Sat -piiiiiiiiiiiiip- an!!! (Ok, det kanske inte var en helt korrekt censurering.)

Toppeeeen! (Fast tvärtom då.)

Jag drar ner till Jossan-tossan en sväng. Det vankas bio ikväll. (Nu igen. Känns som jag besöker den där biografen väldigt ofta nuförtiden.)

And off we go! To the biograf. 

Vad hände igår?

Jo, jag jobbade. Kom hem. Gick till en överbefolkad pizzeria och köpte mig en.............gissa?

(Pizza)  Gick hem. Blev omkörd av glassbilen. Funderade på om jag behövde lite avsvalkande glass. Mina förfrusna tår påminde mig om att så var icke fallet. Kom hem (igen). Åt pizza. Somnade på soffan. Tog mig på ett mirakulöst sätt från soffan till sängen.

Vaknade typ. Nu.

Undra vad den här dagen har att erbjuda?

Hade jag kunnat, så hade jag samlat ihop er alla, lagt er i en liten säck av juteväv och knutit åt. Sen kastat er i ån.

Det låter kanske aningens brutalt...

Men jag blir så fööörbannad.

Här sitter vi och pumpar kaffe och har det gött.

Sitter hemma hos morsan och pluggar idag.

För hemma hos mig har dom stäng av vattnet.

Och jag tycker det är lite jobbigt när man inte kan spola efter sig på toaletten.

Hästen ville vara med på bild.

(Testar detta med att tidsinställa ett inlägg så får vi se om det kommer fram.)

Nu sitter, står eller springer jag antagligen runt på jobbet då. Gnäller gör jag säkert också, på att allt är så jobbigt och att jag hellre hade velat ligga hemma. Under en filt. Och snora.

Jag tycker inte om folk som går till jobbet sjuka. "Åh staaackars deeej" ska man säga, fast man egentligen tänker "Meeen gå hem med dig och sluta sprid din SMITTA!!"

Så därför tycker jag inte om mig själv just nu.

(Sen en liten baby-panda på det)

Tänkte dela med mig av en händelse som inträffade för ett litet tag sen.

En av mina favoritskuggor gick nämligan i kras, totaly puzzled up!

Jag grät.

Men har kommit över detta nu.

Nu ska jag stå och dutta i dessa små bitar tills det blir ännu mindre bitar. Och ännu mindre. Tills det är mer av ett söndersmulat puder i asken.

DÅ, ska jag gå köpa mig en ny.

(Jo men är man förkyld. Så är man.)

Före...

Efter...

Ja men här sitter jag i min ensamhet. Medans alla andra är ute och roar sig på sitt håll.

Men jag är inte ledsen för det. Tycker det är ganska trevligt att sitta här för mig själv och hosta och snörvla. Samt bygga på min lilla hög av snorpapper.

Jag tror det räcker att jag är förkyld några timmar till, så har vi oss en påskbrasa.

Så här såg jag ut en gång. Fotade gjorde jag och allt!

Sen glömde jag lägga in det på bloggen.

Jag gör som ormen (och många andra djur). Jag äter en hejdundrande måltid när det väl ska ätas.

Så slipper jag tänka på mat, på ett par dagar.

Ärliga barn, är härliga barn?

Bildlänk

Morsan: Ska du med till Mallorca i maj?

Jag: Eh, ja! Eller.. jag får väl fundera på saken..

Morsan: Fundera inte för länge bara.

Bilden är sådär lite olagligt stulen från Ving.se

Nej, det får man absolut inte!

Man får heller inte sms:a...

Det kan gå för sig att snacka i mobilen, men helst med handsfree då.

Finns ju vissa som inte har begrepp nog att skippa dessa saker. Trafikfara, skulle jag säga.

Jiiiiihaaaa! Jag och Silver P är tillbaks på vägarna igen. Bromsarna är så bra nu att bilen knappt går framåt. Det räckte att jag nös (förbannade förkylning som är på g) så saktade bilen in.

Brum Brum.

(Riggad bild?)

"Alla barnen skrattade åt den fulaste bilen i stan utom Frans, för det var hans."

"Alla barnen hade skoj på ridlektionen utom Frans, han hade ingen balans."

"Alla barnen överlevde bombanfallet utom Frans, han hade inte en chans."

"Alla barnen kom sist i vasaloppet utom Frans, han fick en krans."

"Alla barnen är lite blyga utom Krister och Frans, dom har en romans"

... ta en sån där huvudetpåsniskan bild som alla andra bloggare.

Ok. Jag veeet att jag har sagt detta sen... september(?)  förra året och det börjar bli aningens uttjatat. Det är knappt jag tror mig själv längre. Men nu är det faktiskt som så...

Att jag känner VERKLIGEN att jag håller på att bli sjuk.

Hosta och lite tjock i halsen. Så himla dålig att jag inte orkar göra någonting. Inte ens öppna skolböckerna. För det är ju fruktansvärt ansträngande.

(Jag är alltså inte så pigg som jag ser ut på bilden. P-p-p-pokerface.)

Det är ju skönt att man kan det här med matlagning iaf!

Lalalalala.. steka köttbullar.. lalalalalaa

En uppläggning som heter duga!

Ingen fulländad måltid utan en hemmagjord efterrätt

Som sagt så är min bil lite ur funktion för tillfället. Bromsarna är så att säga finito.

Så jag stövlade in på bilverkstaden och skrek "Give me a break!!"

Nä det gjorde jag inte. Men som tur är har jag en far (och mor) som kände för att hjälpa ett barn i nöd, alltså mig.

Far hämtade skrället innan och körde den till macken. (Får väl ringa och höra så att han lever.)

Snart borde jag och silverpilen vara ute på vägarna igen!

Hej hå, hej hå. Vi till bowlinghallen gå... (Vissel, vissel)

Glad tjej på banan bredvid.

HaaaajjAAA! Ett karateslag and I was ready to go!

(Jo men att det blev ju fyra strikear i rad och en serie på 172. Vill inte skryta men jag va nästan bäst.)

Sen drog vi till restaurangen. Jag tog en grillad laxabit.

Sen skulle alla vi 20 små nissar klämma in oss i Ericas lilla lägenhet. Jag och Agi tog plats i söffan.

(Sen har jag ungefär 500 bilder jag hade kunnat lägga upp. Jag tror alla fotades från alla håll och vinklar)

Men sen var det;

No more fotografering!

Tack alla för en toppenkväll!